Direktlänk till inlägg 1 april 2010
Vi på SEvert Ekh kan påstå att vi tillsammans har en enormt bra bild över handbollsstockholm. Under en lång work shop i förra veckan när grunden för stockholmshandbollens opinionsbildning lades började vi med tankarna om var de fåtal kronor som elitlagen i Stockholm faktiskt har att röra sig med, ska läggas för att det ska ta fart.
Den stora "idolen" i Svensk Handboll, alla kategorier är Sävehof, helt i en klass för sig vad gäller struktur och ordning, Vad fick dem att gå från liten till den största och mest framgångsrika föreningen på herr och damsidan sammantaget?
Grunden lades av, enligt oss, Svensk Handbolls viktigaste och mest inflytelserika gestalt, Herr Stefan Albrechtsson. Ett idogt arbete som också avlönades medförde att man successivt kunde ta på sig större kostymer. Man sjösatte Partille Cup som idag är maktfaktor i världshandbollen. Det är svensk handboll i världstopp som alla vill efterapa. De var först och är nu störst, med en orimlig möjlighet för någon att säga emot.
Partille Cup ger pengar och organisationen kunde därmed utvecklas till att innefatta fler personer. Fler starka personer som blev till ett "företag". Där klämmer skon på alla möjliga ställen i flertalet av föreningarna idag. Vi är inte marknadsmässiga för 5 öre helt enkelt. Vi har inte förstått spelplanen vi befinner oss på. Allt går inte som förr och idrotten måste helt enkelt tänka om i allmänhet, handbollen i synnerhet.
Vi kan inte tro att vi har något att erbjuda så länge de människor som finns i föreningarna inte kan avlönas på ett betryggande sätt. Grunden måste vara stabil annars svajar det snart.
Börjar man där så finns den långsiktiga planen som ska generera íntäkter till klubben för att anställa fler. Det är som att starta ett företag. Hönsgården finns alltså inte bara i förbund, den är ett utspritt fenomen i hela handbollssverige.
Om man ska satsa elit måste några hörnstenar läggas tillrätta på en plats med stabil grund. Det kan handla om att en kommun är ovilligt inställd till elitidrott eller att underlaget och intresset i närområdet är stendött eller i alla fall mindre intresserat.
Det går inte att bygga elitlag utan organisation och förankrat stöd från närområdet. Det är en omöjlighet och en utopi.
Vad Stockholmshandbollen måste göra är att, för att citera min kollegas tidigare inlägg, finna en tupp. En tupp som leder regionens satsning tillsammans och inte emot klubbarna. Klubbarna i sig måste förstå innebörden om deras ideelllt arbetande och handbollsälskande ledare, spelare och hjälpredor även i framtiden ska få titta på elithandboll i regionen.
Återigen, Hammarby, Djurgården och Tumba. Ta första steget mot en bredare lösningar mellan föreningar och förbund, arbeta för elitahandbollens existens. Visa att organisation går före dyra spelarkontrakt och misslyckade satsningar.
Skapa den organisation som krävs för att regionen ska lyckas, bjud in till bredare dialog, ställ er upp och ropa tillsammans. Utan er händer ingenting, är det någon som säger emot? När hände det något i handbolls Stockholm senaste som medförde en tillväxt eller ett gemensamt projekt och som också kom framåt.
Detta kan låta banalt men utan de klubbar som faktiskt varit eller är i eliten så stannar handbollen för gott. Vill vi det? Skulle inte tro det.
Högaktningsfullt till er alla i Stockholmsregionen.
Devil
.....det vore väl kul att öppna locket till hösten...
The last one Evert Ekh har tagit fighten om ett öppnare och mer interkritiskt handbollsklimat. Ekh har fått skydda sig mot skurar av sura miner och maffiametoder från såväl förbund, HEH och SDH. Det har varit naturligt då vi själva kastat skit i...
Stocken fick 1 pinne. Kul för honom och Alingsås. Drott vann rättvist borta mot RIK i en match där det inte fanns några målvakter. -- Sen! Hammarby tofflar dit Sävligahof ordentligt....ja ordentligt eller ordentligt...en boll blev det och det är ...