Direktlänk till inlägg 7 april 2010
Hammarby åkte ur SM-slutspelet ikväll efter förlusten i Ystad. Samma dag
som Evert Ekh kritiserar mediernas bevakning av handbollen i Stockholm.
Någonting säger mig att bevakningen av Hammarby kommer att intensifieras de
närmaste veckorna, och då knappast ur ett positivt perspektiv. Nu börjar
nog spelarflykten, och den grönvita epoken som gav tre SM-guld får sägas
vara över. Beror det på medierna? Är det Dagens Nyheters fel att Bajen inte har någon publik längre? Ska vi skylla utebliven framgång på Mitt i?
Det påstår inte Evert Ekh att vi ska göra heller, men bloggen är ändå ute och
fiskar i de vattnen. Och det är att göra det väldigt enkelt för sig. Fast
så är det ju att skriva blogg. Jäkligt lätt att veta vad andra ska göra.
Bevakningen av Stockholmshandbollen är inte bra. Det kan vi vara överens
om. Men varför är det så?
För det första ska jag tala i egen sak, eller i alla fall i tidigare egen
sak. Jag jobbade i tio år som sportreporter på Mitt i-tidningarna. Mina
ansvarsområden var Huddinge, Botkyrka, Södertälje, Lidingö och Nacka.
Mitt uppdrag var att varje vecka skriva en sportartikel och fem notiser i
respektive tidning. På grund av pressläggning skulle tre av fyra artiklar
vara lämnade senast torsdag kväll trots att tidningen kommer i brevlådan
först på tisdagen. Det säger sig självt att man på en sådan tidning inte
kan ha en seriös nyhetsbevakning utan mer är hänvisad till feature-artiklar
typ intervju i omklädningsrummet.
Låt oss ta Mitt i Botkyrka som exempel. En kommun som i folkmängd är som en
medelstor svensk stad. Med massor av lag och idrottare.
En normal vecka i oktober skulle jag välja om mitt huvudnummer skulle
handla om något av Tumba handbolls två elitlag, om Tullinges duktiga
orienterare, om Botkyrka Hockey, om Michel Torneus friidrottskarriär eller
kanske om Botkyrka Shukokai Karate. En fullkomligt omöjlig uppgift. Jag
hade med glädje skrivit en handbollsartikel i veckan, minst. För material
fanns det.
Men från tidningsledningen fanns också önskemål om en spridning av
innehållet. Det ska handla om unga, gamla, kvinnor, män, lagsporter,
invandrare och så vidare. Det ska vara en spridning.
Dessutom kom det på senare år allt fler önskemål från ledningen om ett mer
riktat innehåll mot hallfrågor och liknande mer "torrt" material.
- Vi ska inte skriva om skyttekungar, hette det på mötena.
Så var verkligheten på Mitt i. Då ska man ändå ha i minnet att Mitt i varje
vecka ger ut 20-talet olika tidningar från Kungsängen till Haninge. Och
sett över ett år produceras en hel del artiklar. Givetvis fler i
tidningsområden där konkurrensen inte är lika hård som exempelvis i
Botkyrka, Nacka eller Huddinge.
Hur man jobbar på Dagens Nyheter eller på kvällstidningarna vet jag inte.
Men jag vet att den tid sen länge är förbi då man bjöd på rena matchreferat
eller artiklar inför matcherna. Den tiden hör webben till.
Man måste tänka på att sportjournalistens liv numer är så oerhört mycket
mer pressat än vad det var för 20 år sedan. Inte sällan ska man nuförtiden
live-bevaka den match man är på. Om man är utskickad. Annars ska man följa
den framför TV:n.
Hur ska man från en redaktion få de tunga citaten? Hur ska man från
TV-fåtöljen snappa upp snacket i korridoren efter matchen?
Det är telefonen som är det tunga arbetsredskapet. Den, och surfandet på
datorn.
Evert Ekh vill se en tyngre bevakning av Stockholmshandbollen. Gärna för
mig. Men vad vill man läsa? Höra? Se?
Nyheter, skriker någon. Men vad är nyheter? Är det spelarövergångar? Är det
skitsnack mellan spelare?
Debatt, ropar en annan. Men vilka ska debattera? Vad ska de debattera?
Och framförallt. Vem ska läsa det? Och betala för det?
Mediesamhället är idag en jakt på läsarsiffror, tittare och reklamintäkter.
Det är inga idioter som jobbar i branschen. Man producerar det som folk
verkar vilja ha. Viasat och TV4 bjuder över varandra i kriget om
fotbollstittarna. För att cheferna älskar fotboll? Nej, för att tittarna
vill se fotboll. Och för att det säljer reklam eller abonnemang.
Säljer en artikel om IFK Tumbas handbollsvärvningar lösnummer?
Nej, givetvis inte. För gjorde den det skulle den redan vara skriven.
I ett par år var ishockeyn nästan död mediemässigt i Stockholm.
Pliktskyldiga artiklar om Djurgårdens kamp om åttonde platsen fick sällskap
av en eller annan text om Hammarbys ekonomi.
Nu när Dif är med och krigar om SM-guldet skrivs det spaltkilometer.
Handbollen har sitt eget ansvar att skapa något som medierna vill bevaka.
Gör man det så kommer pressen. På en gång.
Där har Evert Ekh en hel del att bevisa. Bloggen har så här långt varit
underhållande att läsa. Men skärskådar vi den är det mest en massa
tyckande. Nyheterna har än så länge varit sällsynta.
Man citerade Expressen på att Robert W skulle lämna Alingsås. Där måste man
vara först om man vill vara en maktfaktor inom handbollens medielandskap.
Det finns reportrar, även på de större tidningarna, som gärna skriver: ”det
visste jag redan” om andras nyheter. Och så finns det andra reportrar som
pepprar fram nyheter varje dag. Jag föredrar de senare alla dagar i veckan.
Ta Expressens framlidne Hans Linné till exempel. Han sägs ha ringt i stort
sett alla svenska fotbollsproffs ute i Europa varje dag. Alltid fanns det
något att snappa upp.
Så jobbar en riktigt vass nyhetsjournalist.
Och där har vi de sista problemet. Vem har tid att göra det idag? För
handbollens skull? Och dessutom sälja annonser, fotografera och ragga
eventuella prenumeranter.
Nej Evert Ekh, att bevaka sport är sannerligen inte det lättaste. Men
definitivt det roligaste.
Patrik Larson, frilansjournalist
.....det vore väl kul att öppna locket till hösten...
The last one Evert Ekh har tagit fighten om ett öppnare och mer interkritiskt handbollsklimat. Ekh har fått skydda sig mot skurar av sura miner och maffiametoder från såväl förbund, HEH och SDH. Det har varit naturligt då vi själva kastat skit i...
Stocken fick 1 pinne. Kul för honom och Alingsås. Drott vann rättvist borta mot RIK i en match där det inte fanns några målvakter. -- Sen! Hammarby tofflar dit Sävligahof ordentligt....ja ordentligt eller ordentligt...en boll blev det och det är ...