Direktlänk till inlägg 28 april 2010
"Höken", beredd att dö för handbollen
Det har grott i mig länge, långt före den eftermiddagen i augusti 2009 som jag och Leif Lindenhall rök ihop angående en bagatell i ett forum på alltomhandboll.nu. Det efterföljande ”ställatillrätta” samtalet fick oss i samsyn om vad som behövs för Svensk handboll.
Vi brann lika mycket, jag då för Tumba Handboll och för arbetet med utvecklingen av nationell och regional stockholmshandboll, Leif för hela handbollen i allmänhet, för ungdomar och USM i synnerhet.
Efter en nästan två timmar lång, givande diskussion om handbollen i och utanför Sverige, dess marknadsprofil, framtida möjliga utseende och självklart dess återväxt, bestämde jag mig för att tänka.
Det låter väl inte speciellt likt mig säger säkert dem som känner mig som den snabba, frispråkiga och ständigt utmanandes person jag är, något jag heller inte skäms för att vara. Jag vet att om man inte ger något får man ingenting igen. I många fall så får man ingenting igen trots att man ger allt för att göra någonting bättre.
Dessutom, ju äldre man blir...och 39 är en perfekt ålder för att kämpa för handbollens utveckling. 26 år kvar till pension, det borde räcka.
Den här krönikan blir mitt bidrag till den starkt växande debatten om krav på förändring. Debatten om handbollens utseende, marknadsmässighet och organisation, på såväl ungdoms som elitnivå, det berör mig ända in i märgen. När så inte smärtan försvinner måste man gå till doktorn. Nu saknas "handbollsprofileringssmärta" i FASS så då får man bli sin egen läkare. Börja leta fel och bidra till att smärtan mildras och sen nästan helt försvinner, helt smärtfritt blir det aldrig.
Till att börja med så måste jag ge Leif Lindenhall, grundare av AOH en stor j-a eloge för det han gör för Svensk ungdomshandboll. Han ger något alla vill ha och som av mig och tusentals andra uppfattas som en gåva till det Svenska Handbollsförbundet. Det tycker jag att de borde värdera högt, eller snarare mycket högt.
Eget proaktivt initiativ och engagemang för handbollens utveckling och det faktum att någon har betalt för att driva marknadsföring och PR av Svensk ungdomshandboll ger många frågor till redan givna svar.
I det förstnämnda, det ideella orkar man driva på till dess man inte längre har mat på bordet, engagemanget tar över, i det andra äter man gott på redan dukat bord för att sedan inte orka ha den glöd som krävs.
De röda nettosiffrorna på antalet ungdomar som väljer handboll i första idrottsrummet hade varit ännu rödare om inte det fantastiska arbete AOH har gjort med bland annat USM hade skett.
En bredare bevakning av ungdomshandbollen från förbundets sida, hade jag betalat för. Jag hade köpt tjänsten med tydliga ramar och en samsyn på vad man vill uppnå. Jag hade jobbat för att göra nyrekryteringen tydligare, ballare och starkt PR relaterad.
Jag hade velat se en ökad förbundsbevakning av regionala större ungdomscuper, och sist men inte minst, jag hade tagit eldsjälarna i handen och sagt, nu jävlar, nu ska handbollen bli den största mest moderna och slagkraftiga lagidrotten. Vi tror på det ni gör och vi vill att ni ska vara med. Min relation med Christer Thelin och andra ska inte påverkas av detta uttalande, det ska leda till att öppna upp för ett smartare sätt att arbeta för Svensk handboll.
Till det Svenska handbollsförbundet säger jag, ta tillvara på AOH, bjud in till riktigt utvecklande dialog och visionsarbete, tappa inte det idag enda media som förknippas med ungdomshandboll i landet.
Är de någon som vet hur det är att jobba efter banken är stängd så är det AOH, där vilar man inte, eftersom, precis som sagts tidigare, internet och de sociala medierna aldrig sover och mycket vill ha mer.
Med Leifs visionära och outtröttliga arbete och dessutom nu smittad av Evert Ekh:s ständiga och rättmätiga debatterande, får jag min kallelse för den idrott jag fanimej ärligt talat är beredd att dö för.
Jag vill att mitt och andras barn om fem år ska välja handboll men när jag själv tvekade om huruvida den då skulle upplevas tillräckligt attraktiv och utseendemässigt tilltalande, gick det upp för mig vad som måste göras. Någon måste våga och den jäveln får bli jag.
Den 5:e maj tar undertecknad taktpinnen och tillsammans med bland andra åtta inbjudna föreningsordföranden tar vi det första spadtaget för en bredare samsyn på elithandboll storstockholm, den som faktiskt ska attrahera ny publik, nya utövare och därmed också nya sponsorer
- ”Gör vi inte något kommer ingen någonsin att ha kraften och orken att göra det senare, vi är så många som har det nätverk som krävs”, som min vän Robert Zetterqvist, en välkänd handbollsälskare, sa till mig. När "Tjolle" Ström och "Ludde" Lundin gav mig mer lödder i tvålen genom orden "Höken, är det någon som kan göra det så är det du, ingen brinner för handbollen som du" - kan jag ju inte tagit miste på vad det är jag ska göra.
Vi kommer att ge oss i kast med det vår region behöver - tillväxt, profilering och en ekonomisk bärighet.
Det och lite annat blir mitt bidrag för Svensk handboll, vad blir ditt?
Stefan ”Höken” Högquist
lika mycket doer som talker
.....det vore väl kul att öppna locket till hösten...
The last one Evert Ekh har tagit fighten om ett öppnare och mer interkritiskt handbollsklimat. Ekh har fått skydda sig mot skurar av sura miner och maffiametoder från såväl förbund, HEH och SDH. Det har varit naturligt då vi själva kastat skit i...
Stocken fick 1 pinne. Kul för honom och Alingsås. Drott vann rättvist borta mot RIK i en match där det inte fanns några målvakter. -- Sen! Hammarby tofflar dit Sävligahof ordentligt....ja ordentligt eller ordentligt...en boll blev det och det är ...