Ett steg på vägen - med den polska dialekten.

Evert Ekh har kommit över ett litet parti av boken om handboll från 1953, utgiven av förlaget folk och bygd, totalt 500 sidor med nostalgisk läsning för en handbollsälskare. Innehållandes bilder på mer eller mindre hela handbollssverige. Detta är ren och skär underhållning. Här finns sådana termer som man kan tänka sig att Claes Hellgren snappat upp, allt från harpunspel till murtaktik.

Ren och skär underhållning i trevligt inbundet format av god kvalitet.

Vi tänkte delge våra läsare text ur denna bok om handbollens anfallstaktik. Observera att det på denna tid gick det långsamt värre och matcherna slutade oftast typ 11-7 eller 4-12. Bilderna i boken är också oslagbara.

"Den s.k harpuntaktiken innebär, att, när ett lag går ner på försvar, kvarlämnas en spelare vid motståndarnas målgård. Denne skall vara en snabb och snabbtänkt spelare, som kan springa sig fri och ta emot en passning, innan motståndarnas försvar hunnit samlas, för att antingen själv göra mål eller, om detta erj lyckas, spelar fram någon av de kamrater, som nu i sprinterfart förflytta sig mot motståndarmålet. Om en sådan taktik skall användas fordras det att tillämpningen blir konsekvent. Det fordras att alla spelarena inklusive målvakten är inställda på att spela fram denne harpun och att ha tränat in sådana långpassningar"

- Avd. Den moderna kontringens födelse

"Det s.k linjespelet innebär, att ett lag avdelar en eller två anfallsspelare enbart med uppgift att söka placera sig fria på målgårdslinjen, och att de andra spelarna inrikta sig på att spela fram dessa. En nackdel med denna taktik är, att den ofta leder till ett långsamt passande i sidled, s.k gåhandboll, i avvaktan på att en linjespringare skall bli fri"

- Avd. Terminologi av högre skola

Till slut, med ett leende på läpparna och med skriftspråkets dåvarande fyndighet avslutar vi med en matchanalys från Sverige - Danmark i Göteborg, 1952 som förövrigt slutade med svensk seger 14-10(8-6)

"Blågult körde ofta med harpun - ja, ibland t.o.m två och då var det fart i kampen. Men mot slutet började dansken med s.k "frimärksmarkering" av "Stockis", som t.o.m fult attackerades av en dansk back utan straffpåföljd. Då var mässhallen i uppror. Förnämsta svenska insats stod kanske Lennart Lorentzon för genom sin karuselldans i det danska försvaret"

Vill ni komma över boken? Maila till oss så ser vi till att skicka den med postförskott. Priset är ynka 1250 kronor + frakt. Rabatten avdragen.

Det våra kära handbollsvänner är fanimej gratis med tanke på hur roligt ni kommer ha i hängmattan i sommar.

Vi har tre böcker av god kvalitet så först till kvarn.

Många förundrades över att Skuru åkte ut mot Eslöv i tre raka matcher. Med det talangfulla och U/J landslagsmässigt starka laget tyckte nog många att en semifinalplats borde ha erövrats tämligen enkelt.

Evert Ekh har fått mail som talar om att många i spelartruppen är långt från nöjda med Åke som huvudansvarig vilket också sportansvarige Magnus Rådahl uttrycker i Nacka Värmdö posten som "det behövs en ny röst" och "vi är långt från nöjda". Staben av tränarna runt laget består även av ungdomslandslagstränaren Jocke Lundberg och fd landslagsspelaren Helena Andersson. Kan någon av dessa ta över?

Skurus tränare(fd?), Åke Samuelsson

Denna säsong var nog en missräkning för Skuru IK men man tar nu tjuren vid hornen och petar Åke åt sidan för att "fundera lite".

Hårdsatsande Spårvägen med Ryde i spetsen vädrar med all sannolikhet morgonluft då missnöje i en spelartrupp oftast leder till turbulens. Presenterar Skuru en vettig lösning så stannar nog truppen, då ju Skuru fortfarande har taktpinnen på tjejsidan i Stockholm.

Som första media kan Evert Ekh nu avslöja att Erik Höglund har bestämt sig för att lämna Hammarby inför nästa säsong, detta för att han nu är trött på storstaden och haft ett distansförhållande med sin flickvän som är kvar i Jönköping. Erik säger i ett kort uttalande till Evert Ekh att "Det är dags att satsa på det istället". Erik lägger till att han haft fyra fantastiska år i storstaden men att allt har sitt slut.

Får se nu om Hallby snabbt kan attrahera Erik till att fortsätta spela på elitnivå, eller ska Cyrus vinna kampen. Återstår att se. Tråkigt för Stockholm att tappa en gedigen spelare som i dagligt matchuttal kallas för "Hoooooooogis" av Hammarbys speaker.

Redaktionen Evert Ekh

I andra delar av landet finns det mer halltider, det är inget nytt. Detta medför att man i vissa distrikt har längre matchtider på ungdomsnivå, vilket egentligen helt absurt och ger oss självklart inte något försprång i konkurrens mot andra idrotter.

Jag anser att det måste bli längre matchtid i Stockholm, det går inte att fördela speltid på 2 ggr 10 minuter för en 10-11 åring.

En match varar bara en bråkdel av den totala tid det tar att ta sig till hallen, ladda, värma upp och dessutom sen duscha och åka hem. Är man 10 spelare i ett lag så är den totala matchtiden rent av löjligt liten i antalet procent av nedlagd tid.

Här måste det hända saker genast, vi tappar massor av barn till den tveksamma idrotten innebandy där människor sitter på knä i målet, bara en sådan sak.  Matchtiderna bör alltså justeras uppåt till minst 2x15 minuter både för killar och tjejer från 10 års ålder. Vi kan inte förlora utövare för att kryddan på moset, matcherna, inte blir längre än ett par löpningar fram och tillbaka.

Vi måste få längre tid i hallarna och för att halltiderna skall räcka till så kommer jag här med ett kontroversiellt förslag som det motsatta könet (jag är man) kanske inte direkt hurrar över. Men det bjuder jag på. Jag är ju trots allt en snäll figur innerst inne.

Jag har tänkt på detta länge och min starka övertygelse är att damhandboll inte skall spela 2 ggr 30 minuter, jag tycker att det bör räcka med 2 ggr 25 minuter. På Juniorsidan så bör en handbollsmatch vara i 2x20 minuter på damnivå.

Får vi bort 10 minuter per dammatch får vi också bort massor av knäskador som tjejer drabbas av hårdare av än killar. Den lösa knäskålen orkar inte stå emot när tröttheten kommer och det kan förebyggas när vi minskar matchtiderna för på senior och juniornivå för damerna.  Världshandbollen får här ta sig en rejäl funderare, jag har gjort det och tycker det här vore något att ta en debatt om. Dessutom så spelar fler tjejer än killar både senior, junior och a-flickshandboll så av rent humana skäl så kan inte förslaget betraktas som någon form av diskriminering.

Det är inte tal om det.

Mitt andra förslag är att jag vill tillåta punktmarkeringen igen, det gick bra på min tid och då måste det göra det nu också. Nu vinner man fördelar i tidig ålder på grund av i många fall storlek och lagen bedriver matcher med bara en spelare. Massor av potentiella barn/ungdomar ruttnar och slutar för att välja annan idrott där dem får känna sig mer delaktiga och sedda.

Vi vet alla hoppas jag att handbollen är en idrott i Stockholm och Sverige som i dagsläget kanske kommer på tredje fjärde plats när ungar skall välja idrott.

Många gånger får vi ”resterna” från övrig idrott och kanske inte då de största talangerna för just handboll.

Så bort med punkten och gör flera delaktiga, då får vi större trupper och den 10 åring som blir punktad gör att flera får chansen, mycket fler fördelar än nackdelar kan jag lova. Dessutom krävs mer för hela laget om man ska få in honom/ henne i spelet. Det krävs tanke bakom det alla spelare gör på banan och det är lärorikt.

/ Gollum

Igår kväll efter förlusten så rasslade det till i mailboxen. Tre frågor från tre olika personer, alla mer eller mindre formulerade på samma sätt, dessutom med en "orolig ton" i texten. Vad händer med Hammarby nu tror ni på Evert Ekh?

Ja ni, Lasse K, Magnus och Forza Bajen, om detta kan man endast sia.

Vad gäller ekonomin så blir det nog i och med detta mycket värre än det någonsin varit. Hammarby har levt på slutspel och CL, då har det löst sig.

Nu väntar en helt betydelselös match mot HK Malmö den 12 april sen är det slut.

Den 12 april lär man inte gå plus på arrangemanget då Eriksdalshallen kostar en slant att hyra. Det blir rena rama härdsmältan.

Vad gäller de debatterade frysta och ej utbetalade lönerna så verkar det inte ha löst sig och nu när pengarna från nästa säsong kommer in så lär dessa bli föremål för huggsexa hos såväl spelare, ledare som fodringsägare. Tyvärr.

Dessutom kommer Hammarby få svårt att teckna nya kontrakt då spelarna i detta läge känner sig svårflirtade. En följd av det som har hänt under denna säsong, då långt en självklarhet.

På spelarsidan är man tvungen att satsa vidare på "billigt, ungt och hungrigt", dvs månag av de killar som förde Täby upp i division 1 denna säsong. Vad lämnar det kvar i Täby? Inte mycket och det lär bli strykpåsar om man inte får en massa talanger att hoppa på ett osäkert och utåt sett, sjunkande skepp. Tyvärr.

Spelare som Hampus Elgan, Josef Pujol, Oskar Byrén och Adam Johansson kan känna sig trygga i att Hammarbytröjan blir deras nästa år. Det kan inte bli tal om annat. Fortsätter Staffan så attraherar han minst ett par kvalitetsspelare i låg ålder så det går att få ihop.

Vad gäller spelare som lämnar så är det bara klart att Erik Höglund lämnar. Dessutom har vi svårt att se en Åström skriva på för ytterligare en period.

Får man behålla Pilfalk, Pettersson och Båverud har man en bra grund. Nisse Pettersson är självklar, likaså Henriksson. Om de vill så är de kvar.

Tränarfrågan kanske är en mest svårtolkade. Får Staffan andra anbud kan han röra på sig och Englund har enligt uppgift haft problem med att få sin lön hittills så hur ska det gå när det inte kommer inte pengar till nästa säsong förrän efter sommaren? Ett jobbigt ekorrhjul för Herr Garpås som tydligen också är lite trött på uppgiften han har framför sig. Nu blir det knäpptyst kring Hammarby och draget(som kanske inte ens var ett drag detta år) upphör. Då är det också svårt att attrahera nya sponsorer.

Vi hoppas för Stockholm och Sveriges skull att Hammarby lyckas mobilisera och orka för utan Hammarby bli handbollshallarna mindre intressanta.

Vårt tips är att Hammarby grejar detta med hjälp av sitt varumärke

Hammarby åkte ur SM-slutspelet ikväll efter förlusten i Ystad. Samma dag
som Evert Ekh kritiserar mediernas bevakning av handbollen i Stockholm.

Någonting säger mig att bevakningen av Hammarby kommer att intensifieras de
närmaste veckorna, och då knappast ur ett positivt perspektiv. Nu börjar
nog spelarflykten, och den grönvita epoken som gav tre SM-guld får sägas
vara över. Beror det på medierna? Är det Dagens Nyheters fel att Bajen inte har någon publik längre? Ska vi skylla utebliven framgång på Mitt i?

Det påstår inte Evert Ekh att vi ska göra heller, men bloggen är ändå ute och
fiskar i de vattnen. Och det är att göra det väldigt enkelt för sig. Fast
så är det ju att skriva blogg. Jäkligt lätt att veta vad andra ska göra.

Bevakningen av Stockholmshandbollen är inte bra. Det kan vi vara överens
om. Men varför är det så?

För det första ska jag tala i egen sak, eller i alla fall i tidigare egen
sak. Jag jobbade i tio år som sportreporter på Mitt i-tidningarna. Mina
ansvarsområden var Huddinge, Botkyrka, Södertälje, Lidingö och Nacka.

Mitt uppdrag var att varje vecka skriva en sportartikel och fem notiser i
respektive tidning. På grund av pressläggning skulle tre av fyra artiklar
vara lämnade senast torsdag kväll trots att tidningen kommer i brevlådan
först på tisdagen. Det säger sig självt att man på en sådan tidning inte
kan ha en seriös nyhetsbevakning utan mer är hänvisad till feature-artiklar
typ intervju i omklädningsrummet.

Låt oss ta Mitt i Botkyrka som exempel. En kommun som i folkmängd är som en
medelstor svensk stad. Med massor av lag och idrottare.

En normal vecka i oktober skulle jag välja om mitt huvudnummer skulle
handla om något av Tumba handbolls två elitlag, om Tullinges duktiga
orienterare, om Botkyrka Hockey, om Michel Torneus friidrottskarriär eller
kanske om Botkyrka Shukokai Karate. En fullkomligt omöjlig uppgift. Jag
hade med glädje skrivit en handbollsartikel i veckan, minst. För material
fanns det.

Men från tidningsledningen fanns också önskemål om en spridning av
innehållet. Det ska handla om unga, gamla, kvinnor, män, lagsporter,
invandrare och så vidare. Det ska vara en spridning.

Dessutom kom det på senare år allt fler önskemål från ledningen om ett mer
riktat innehåll mot hallfrågor och liknande mer "torrt" material.

- Vi ska inte skriva om skyttekungar, hette det på mötena.

Så var verkligheten på Mitt i. Då ska man ändå ha i minnet att Mitt i varje
vecka ger ut 20-talet olika tidningar från Kungsängen till Haninge. Och
sett över ett år produceras en hel del artiklar. Givetvis fler i
tidningsområden där konkurrensen inte är lika hård som exempelvis i
Botkyrka, Nacka eller Huddinge.

Hur man jobbar på Dagens Nyheter eller på kvällstidningarna vet jag inte.
Men jag vet att den tid sen länge är förbi då man bjöd på rena matchreferat
eller artiklar inför matcherna. Den tiden hör webben till.

Man måste tänka på att sportjournalistens liv numer är så oerhört mycket
mer pressat än vad det var för 20 år sedan. Inte sällan ska man nuförtiden
live-bevaka den match man är på. Om man är utskickad. Annars ska man följa
den framför TV:n.

Hur ska man från en redaktion få de tunga citaten? Hur ska man från
TV-fåtöljen snappa upp snacket i korridoren efter matchen?

Det är telefonen som är det tunga arbetsredskapet. Den, och surfandet på
datorn.

Evert Ekh vill se en tyngre bevakning av Stockholmshandbollen. Gärna för
mig. Men vad vill man läsa? Höra? Se?

Nyheter, skriker någon. Men vad är nyheter? Är det spelarövergångar? Är det
skitsnack mellan spelare?

Debatt, ropar en annan. Men vilka ska debattera? Vad ska de debattera?

Och framförallt. Vem ska läsa det? Och betala för det?

Mediesamhället är idag en jakt på läsarsiffror, tittare och reklamintäkter.
Det är inga idioter som jobbar i branschen. Man producerar det som folk
verkar vilja ha. Viasat och TV4 bjuder över varandra i kriget om
fotbollstittarna. För att cheferna älskar fotboll? Nej, för att tittarna
vill se fotboll. Och för att det säljer reklam eller abonnemang.

Säljer en artikel om IFK Tumbas handbollsvärvningar lösnummer?

Nej, givetvis inte. För gjorde den det skulle den redan vara skriven.

I ett par år var ishockeyn nästan död mediemässigt i Stockholm.
Pliktskyldiga artiklar om Djurgårdens kamp om åttonde platsen fick sällskap
av en eller annan text om Hammarbys ekonomi.

Nu när Dif är med och krigar om SM-guldet skrivs det spaltkilometer.

Handbollen har sitt eget ansvar att skapa något som medierna vill bevaka.
Gör man det så kommer pressen. På en gång.

Där har Evert Ekh en hel del att bevisa. Bloggen har så här långt varit
underhållande att läsa. Men skärskådar vi den är det mest en massa
tyckande. Nyheterna har än så länge varit sällsynta.

Man citerade Expressen på att Robert W skulle lämna Alingsås. Där måste man
vara först om man vill vara en maktfaktor inom handbollens medielandskap.

Det finns reportrar, även på de större tidningarna, som gärna skriver: ”det
visste jag redan” om andras nyheter. Och så finns det andra reportrar som
pepprar fram nyheter varje dag. Jag föredrar de senare alla dagar i veckan.

Ta Expressens framlidne Hans Linné till exempel. Han sägs ha ringt i stort
sett alla svenska fotbollsproffs ute i Europa varje dag. Alltid fanns det
något att snappa upp.

Så jobbar en riktigt vass nyhetsjournalist.

Och där har vi de sista problemet. Vem har tid att göra det idag? För
handbollens skull? Och dessutom sälja annonser, fotografera och ragga
eventuella prenumeranter.

Nej Evert Ekh, att bevaka sport är sannerligen inte det lättaste. Men
definitivt det roligaste.

Patrik Larson, frilansjournalist

Idag är en underbar dag, eller ska man säga kväll. Idag har Evert Ekh blivit ett steg närmare att kunna kalla sig jämnställda. Idag fick vi ett läckert mail från en läcker men lite hemlig kvinna som ville vara med och påverka. Hennes alias blir såklart en av de, i nutid mest omskrivna och orädda romanfigurerna.

Vi välkomnar Salander till oss och ser fram mot en tuffare debatt mot media, förbund och klubbar vad gäller presentationen och förpackningen av Svensk damhandboll. Du är mycket välkommen med dina alster, ja tänk, nu är vi sju.

Undrar när man kan börja betala ut lön?

Evert Ekh & The Gang