Evert Ekh

Alla inlägg under mars 2010

Av Redaktionen - 23 mars 2010 15:00

Detta säger i alla fall Flinck på AB, han är ju journalist och har alltid rätt.(nästan i alla fall). Mycket illa för Hammarby som ju inte hade behövt gå för fullt mot Skövde då man ändå fick med sig poängen i slutspelet. Staffan kanske borde ha tänkt lite på det eller? Att ha 1 poäng utan en skadad spelare, eller 0 poäng med en frisk spelare. Helvete också säger vi i Stockholm. Han hade behövts.

Sen är vi ju Stockholmare och vi knyter nu näven i fickorna på våra svindyra byxor och tror att grabbarna i bajen gör detsamma. Sälja sig dyrt är mottot.

Tack också till IFK Skövde. Ni fattar.


  

Devil









Av Redaktionen - 23 mars 2010 11:45

Det ställdes en fråga här för några dagar sedan. Vad är det för fel på Skuru? Egentligen vet jag inte om det var en fråga som ville ha ett svar, men jag kan inte låta bli att ge mitt svar.

Under nära tio års tid bevakade jag som lokalreporter idrotten i fyra kommuner. Huddinge, Botkyrka, Nacka och Södertälje. Jag fick se elitidrott och breddsport. I bollsporter och individuella idrotter. Jag fick se lag ta SM-guld och klubbar upphöra.


Jag fick se vilja, ångest, förtvivlan och satsning. Och så fick jag se Skuru.


Visst blev det ett par SM.guld genom åren, men hela tiden kändes att något var konstigt i föreningen. I alla fall om man tittar på seniorhandbollen. Det fanns ingen plan. Ingen kreativitet. Ingen framåtanda.


Skuru liksom bara fanns.


Nu ska det sägas att jag är full av respekt, och kanske även beundran, för hur Skuru sköter ungdomssidan. Många är de barn i Nacka som fått både uppfostran och en kurs i vett och etikett i Bollhallen. Men nu pratar vi elithandboll. Och viljan att bli en maktfaktor i svensk damhandboll.


Skuru ville aldrig det. Skuru är klubben som tycker det är okej att få vara med. En kvartsfinal är väl skoj. En semifinal kul. En final toppen och ett guld roligt. Men man är och var aldrig beredd att bli en toppklubb.


I Skuru får man A-lagstjejerna att tycka att det roligaste som finns är att spöa P17-laget på träning.


Problemet kan vara att klubben är för stor.


Min enkla åsikt är att Skuru för länge sen skulle ha nöjt sig med att vara en rackarns stor ungdomsklubb. Men något hände som fick föreningen att få för sig att man också skulle ha ett bra A-lag på damsidan.


Tyvärr har man varken styrelse eller ledare för att driva ett modernt A-lag.


Det var ett helvete att som journalist försöka jobba med Skuru. Elitkommittén förstod aldrig att det var viktigt att synas i media, och då snackar vi en liten lokaltidning. Istället lekte man svenska fotbollslandslaget eller liknande.


Försökte man diskutera eventuella övergångar eller satsningar på Europacupen var det alltid locket på.


Tipsen kom från spelare och folk med koll på handboll, men när det skulle kollas med Skuru var det tvärtyst.


Spelarna har varit vettiga och några av dem riktigt mediala. Men ledningen svår att ha att göra med.


Det avspeglade sig också på arrangemangen. Det räcker inte att ha en eldsjäl som spelar tamburin på läktaren när man har en arena som bjuder på spruckna plaststolar som är omöjliga att ta sig in till. Man kan inte ha en speaker som hejar lika mycket på bortalaget. Det går inte att ställa i ordning en pressläktare där hälften av Skurus styrelse sen sitter. Man måste helt enkelt ha mer ordning.


Skuru har genom åren på toppnivå saknat en stark ledare. Man eller kvinna. En person som velat se sin egen dröm förverkligad i en grön tröja. Har man inte det kommer man alltid vara det där laget som kommer med till slutspel, men som där nöjer sig med att komma fram.


Ska Skuru fortsätta satsa i elitserien vill jag se laget göra om helt och hållet. Jag vill se ett lag som är:


Nackas bästa lag. Klubben man ska gå och titta på om man vill se elitidrott.
Laget att gå till om man vill spela elithandboll i Stockholm
Isolerat från övriga föreningen, kanske under namnet Nacka HK


Jag vill se idrottsintresserat folk på läktaren, och inte 250 personer som kommer dit för att deras egna ungar lirar handboll och de måste hjälpa till med att sälja korv och lotter. Handbollen i Nacka ska vara ett evenemang. Herregud, det finns ju ingen konkurrens öster om Slussen förutom ett mediokert gäng i bandy långt ute i Gustavsberg. Skuru har världens chans.


Nej, gå ut och sälj föreningen nu. Skaffa en tränare som folk känner till. Rusta upp läktaren, välj en utåtriktad styrelse och plocka hem några Stockholmstjejer.

Svårare är det inte.

/Patrik Larson

Av Redaktionen - 23 mars 2010 09:51

Ytterligare en skribent är klappad och klar för oss. Mailet inkom för 12 minuter sedan "ni har fått mig att få en litet kick framåt", vi ställde frågan till denna, enligt oss, pålästa och välrenomerade person. Svaret lät inte vänta på sig "jag är Bruce Banner, det passar mig".

Numera skriver han under Evert Ekh och Bruce Banner, alias Hulken.


Jo en sak till, nu ökar läsarantalet dramatiskt och de unika besökarna blir fler och fler. Som sagt, vi kommer att bli en maktfaktor i svensk handboll. Var så säkra.


Allt för handbollen i Stockholm, gör att den växer i landet. Vi älskar vår idrott men klarar inte av att den för en anonym tillvaro på bakgator och ribbstolshallar.


Bruce kommer snart att synas här. Välkommen.


Redaktionen

Av Redaktionen - 23 mars 2010 08:25

Fotograf: Arkivbild: HÅKAN RISBERG

"Jag vill inte ha något ogjort" Lif Lindesbergs Börje Larsson talar ut om den tuffa tiden

I kväll spelar Lif Lindesberg sin sista seriematch i Idrottshuset.
Men mannen som för fem år sedan tog elitserien till Örebro är inte på plats.
Det har han inte varit på ett och ett halvt år.
Börje Larsson, Lindesbergs egen ”Mr Handboll”, gick in i väggen efter 30 års intensivt arbete.
I dag talar han för första gången ut om den tuffa vägen tillbaka.

Relaterat

Fakta

"Mr. Handboll"

Namn: Börje Larsson.
Ålder: 57 år.
Familj: Sambon Monika, barnen Jonas (spelar i Lif Lindesberg) och Malin.
Bor: I Lindesberg.

30 års arbete, i princip sju dagar i veckan. För Lif Lindesbergs sportchef Börje Larsson fanns det inte mycket till fritid. Handbollen var i hans huvud de flesta av dygnets vakna timmar. Ibland mer än så.

Men plötsligt sa kroppen ifrån, den orkade inte längre. Börje minns exakt när det hände.
– Jag var på väg upp till 4:e våningen på Behrn arena där jag skulle hålla ett föredrag för några av våra sponsorer. Det var inför en hemmamatch mot Redbergslid i början av december för ett och ett halvt år sedan. I hissen på vägen upp tittade jag mig i spegeln och kände inte igen mig själv. Jag såg ut som en 95-årig gubbe, berättar Larsson.
Han lyckades ändå genomföra föredraget och begav sig sedan ner till Idrottshuset för att följa Lif Lindesberg från sin vanliga plats på läktaren. Men i pausen orkade han inte att prata med någon. I stället gömde han sig i köket.
– Efter matchen satte jag mig i bilen och åkte hem fast jag förmodligen inte borde ha gjort det. Sedan sov jag i tre dygn.

Till slut orkade Börje ta sig i väg till en läkare. Diagnosen – utmattningsdepression.
– Tidigare hade jag haft problem med huvudvärk och ont i magen, men när armar och ben försvann och jag fick problem med att lägga ihop två plus två, då var det inte roligt, berättar Larsson.
Börje ser inte någon specifik händelse som utlösande faktor. I stället var det den berömda droppen som helt enkelt fick bägaren att svämma över.
– Jag har tagit för stort ansvar och varit med på för många ställen. Det är ingen annans fel än mitt eget. Det var så jag ville ha det och ibland var det nästan så att jag skapade stress för att jag själv tyckte att jag fungerade bäst då.

Börje Larsson har varit den starkt brinnande eldsjälen i Lindeskolans IF. Hans namn blev synonymt med klubben. När ungdomsledarna hade slut på tejp ringde de Börje, när vi journalister ville snacka spelarvärvningar och ekonomi ringde vi Börje och när övriga handbolls-Sverige och sponsorer ville ha kontakt med någon i föreningen ringde de Börje.
– Jag ville ha det så och jag tycker fortfarande att jag hade stans bästa jobb. Resan vi gjorde hela vägen till elitserien var fantastisk och den vill jag inte ha ogjord, bortsett från den där sista droppen, säger han.

När han själv tittar tillbaka på allting som han åstadkommit är han stolt. Det föreningskoncept han byggt upp i Lif Lindesberg är omtalat och lyckat.
Fortfarande går visionären Larsson i gång på alla cylindrar när handbollen kommer på tal. Han berättar om den tioårsplan som man tog fram på 80-talet och som så när slutade i elitserien redan 1996. Han berättar också om hur han försökte att fördela ansvaret lite mer när nästa satsning gjordes. Den som så småningom slutade i högsta serien 2005.
– Både jag och föreningen försökte verkligen att minska min roll. Men frågorna fortsatte att komma tillbaka till mig ändå. Skillnaden var att jag fick mindre tid på mig för att lösa dem.

Sedan den där dagen i december 2008 har Börje Larsson inte satt sin fot i Idrottshuset. Just nu lider han med spelarna som har det tungt i elitserien och han vill inget hellre än att vara på plats och hjälpa till.
– Jag skulle vilja vara på plats i omklädningsrummet, ja, jag skulle vilja vara överallt och dela med mig av min erfarenhet. Men just nu tål inte min kropp motgångar, förklarar Börje.
Tiden sedan han blev sjukskriven har till och från varit en plåga.
– Jag har mått jäkligt dåligt och hållit mig undan. Det jag har varit med om önskar jag inte ens min värsta fiende.
Värst är kanske att brottas med känslorna att vilja hjälpa till, men att ändå inte orka.
– Det har tagit mig nästan ett år att acceptera att jag är sjuk. Jag har skämts och hela tiden trott att ”nästa vecka kan jag jobba igen”, säger Börje.

Nu är Larsson på väg ut i arbetslivet igen. Men inte inom sportens värld. Där är risken alldeles för stor att han ska ramla in i samma ekorrhjul igen.
I stället ska han börja jobba 25 procent hos Svenska kyrkan. Förhoppningen är att han någon gång ska komma tillbaka till handbollen. Men någon tidsplan är inte satt.
– Nu ska jag ta en sak i taget. Det får ta den tid det tar att komma tillbaka, säger Börje

Av Redaktionen - 22 mars 2010 21:00

En journalist skrev till oss och ville ge sin syn på Skuru IK  - då vi tidigare öppet ställde frågan om vad är det för fel på Skuru? Självklart publicerar vi både artikeln och journalisten. Välkänd i stockholms handbollskretsar för många.

Vi publicerar denna i sin helhet under morgondagen, eller närmare bestämt innan klockan 12, så du lugnt och stilla kan läsa den under lunchkrubbet som du dessutom möjligtvis kan sätta i halsen.


På återhörande


Agent 008 och The Thing


Av Redaktionen - 22 mars 2010 18:34

Mats Kardell, IFK Tumba


1. Ni möter H43 hemma i första, vi anser att ni ska ha goda chanser. Hur pass pålästa är ni om hur H43 spelar?

 - Vi håller för närvarande på att analysera alla de tre elitserielagen i kvalserien.

H43 har vi god koll på! Jag har sett dom live borta mot Guif i förra veckan plus TV matchen mot Skövde i sista omgången och ska även hinna igenom deras bortamatch mot Drott. Så jag tror inte att dom kan överraska oss rent taktiskt.
2. Vad ser du för svagheter hos Lindesberg respektive Kristianstad

 - Lindesbergs svaghet är väl att dom inte är lika produktiva framåt som dom tidigare var och Kristianstads dilemma är väl kanske spelet på bortaplan, men jag vet inte om det är några svagheter med allsvenska mått mätt.

3. Vad är ert motto inför kvalserien?

- Skaffa erfarenhet och skapa vinnarkultur.
4. Är truppen intakt och finns det några överraskningar i spelet som du

kommer ta fram?

- Truppen är hel och frisk och jag tror inte att vi har något som kommer överraska de andra lagen. Vår styrka är att vi håller oss till våra ramar och grunder i spelet. Börjar vi kliva ur därifrån blir vi garanterat straffade av elitserielagen.
5. Vilken placering tror du på fullt allvar att ni kan ta om ni spelar på topp?
- Vet att vi kan bli 3:a om vi får en bra start på kvalserien.
6. Vad tycker du om Evert Ekh? Går vi över gränsen?

- Vet inte vem/vilka ni är, men en spännande start har det ju varit.

7. Om du fick bestämma, vad skulle behövas för att Tumba skulle klara av en elitseriesejour nästa säsong?

- Gott om pengar, en bättre och större organisation, den trupp vi har idag plus 3 tre etablerade spelare.
8. Vilket lag är det bäst tränade i kvalserien?

- Jag vet inte hur bra tränade de andra lagen är, men vi i Tumba kommer i alla fall inte förlora någon match pga att vi inte orkade.
9. Trivs du i Tumba?

- Ja, lika bra som i andra klubbar jag representerat genom åren.
10. Vilka vinner Norska mästerskapen?

- Drammen HK såklart

Tack för dina skriva svar Mats, trots att du inte vet vem som mottog dem


// Evert


Av Redaktionen - 22 mars 2010 14:00

Det här kanske man hade kunnat göra en omröstning på.


Enligt Stockholmshandbollens insiderinformation så är H43:s Roganovic den som tjänar bäst, tätt följd av YIF:s Seifert och Jesper Larsson i IFK Kristianstad. Dessutom har Mircad "omöjligaefternamnet att stava till" enligt källor en nettolön på 30000 i månaden, vi tror 23000, för det är den siffran vi hörde Thysell ropa ut för dryga året sen.

Av tränarna vet vi inte. Vem har fetast sportbil? Någon som vet? Och framför allt, får alla tränarna och spelarna pengar i kuvertet trots att man inte presterar. Det skulle vara intressant att få veta. Ut med skiten bara!


  

 Förresten, Mircad hete Pecikoza i efternamn, det var inte så svårt ju..









Julafton om......

Din röst

Påverkar det dig att Evert Ekh är död?
 Ja
 Nej inte det minsta
 Jävla skitblogg
 Det finns så många andra
 Evert Ekh vila i frid

Senaste inlägg

Handbollsbloggar m.fl

Facebook

Sök i bloggen

Arkiverat

Flagcounter

free counters

RSS

Bloggtoppen

Bloggtoppen

Bloggportalen

In english


Ovido - Quiz & Flashcards